Matsituationerna är jobbiga
Vaknade väldigt tidigt i morse och hade ont i magen men det gick över efter ett tag.
Dagen har bestått av dusch,städning och promenad. När vi gick ut genom porten hann vi 60 meter och sedan öppna himlen sig. Vi hann ställa oss under cykelskjulet och inte bli allt för regniga.
Direkt när vi kom tillbaka städa jag och en personal mitt rum. Visst kan jag städa själv, men mina tvång försvårar det hela och det kan det vara bra med stöd. Men nu är allt gjort och jag kan ta det lugnt resten av kvällen. Nyss var det mat och självklart är det någon som ska skrika och gorma, alltid!!
Matsituationerna är jobbiga. Igår åt jag knappt inget alls. Bröt ihop på kvällen framför ssk, berättade för henne hur jag tänker. Jag väger inte 50 kilo och därför känner jag att min ätstörning inte syns. Och om jag vägde 50 kilo hade personalen reagerat på att jag knappt äter. Men nu när jag är över gränsen för normal vikt känner jag ""det gör inget om hon inte äter, hon har något att ta av"". Men ssk sade att så var det inte alls, att ha ätstörning sitter inte i vikten. Den sitter i förhållandet kring mat och tankar.
Jag har haft ätstörning i många år nu, antingen överäter jag eller så äter jag för lite, finns inget mellan det.
Därför pendlar jag mycket och snabbt i vikt. 10 kilo upp eller ned. Ena veckan kan byxorna sitta perfekt och en vecka senare är dem antingen förstora eller försmå. Men eftersom ätstörningen inte är min anledning att vara på rättspsyk så ligger det inte i fokus. Tvången är det vi jobbar med. Har äntligen fått börja med KBT och än så länge går det bra.
