Vårdplanering och mediciner

Igår hade jag vårdplanering. Gick väl sådär enligt mig. Min önskan var att få gå ut själv men så var det inte. Dock skall det pratas om jag får gå ut med en personal istället för två. Kan vara kämpigt stressiga dagar att kunna gå ut med två då det måste finnas personal på avdelningen också. Som idag till exempel. Men som tur var så fick jag gå ut en stund på rastgården istället då det inte fanns tid för att ta en promenad i det fria.
 
Kan säga att jag blev besviken på detta! Och sedan skall jag byta medicin också, börjar på måndag vilket känns nervöst då jag haft denna medicinen innan men slutade tvärt med den på Säters rättspsyk och visst har jag känt behov av den men inget jag vill ha. Men nu har jag inget annat val än att ta den.  Har tagit bort så mycket mediciner sedan jag kom hit. Trodde aldrig att jag skulle kunna sluta ta 35 tabletter om dagen till ungefär 20-25 har inte riktigt koll.. Men många av dessa tabletterna jag har nu är vitaminer och järn då jag har brist på mycket till följd av självskador och ätstörnning. Men nu kämpar jag vidare!
 
Något jag också fick reda på är att läkaren satt dit borderline diagnosen igen(?!!?) fruktansvärt dumt gjort.
Skriver mer om det imorgon...

Jobbiga dagar och klinik byte

Det har varit ett par jobbiga dagar, men jag ger inte upp för det!
I början på veckan hade jag som vanligt min KBT behandling. Visst går det framåt men jag var inte på det humöret att det gick så bra. Just den timmen jag hade behandling skulle så klart överfallslarmen provas. Detta är ett stort problem för mig och min PTSD och jag skulle nu få visa för min behandlare hur jag tampas med detta. Jag satt på helspänn och ville inte visa hur detta påverkar mig. Larmet gick och jag satt tyst och andades. Ville helst inte prata om det.
 
Och nu är det bestämmt att i november flyttas hela kliniken till ett annat nybyggt hus. Vadstena är uppdelat i olika byggnader och ett hus är redan flyttat och det är intaget/säkerhetsavdelningar. Totalt skall det finnas i slutet på det hela 3 byggander som jag fattat det. Och där jag befinner mig just nu skall rivas så fort vi flyttas. Kommer bli aningen bra att flyttas. Det finns tv och dator inbyggt i dem nya rummen. Men jag har egen dator och tv så det spelar ingen roll för mig. Men lyxigt?
Dessutom kommer det finnas fler vårdplatser på varje avdelningen, något åt det sämre enligt mig.
Tycker det är rörigt redan nu.

Säter, ett ställe utan hjärta (lång text)

((Detta skrev jag i min förra blogg men flyttade hit till den nya))

Säter, ett ställe utan hjärta (lång text)

Jag har fått det bekräftat! Säter rättspsyk är inget annat än en plats utan hjärta,omtanke och stöd.
För några veckor sedan lade jag till en tjej på instagram. Hon heter Sanna och är i 20 års åldern (har fått godkänt att skriva detta). Även hon har varit på Säter men betydligt längre än mig. Jag skrev ett meddelande till henne på instagram och frågade om hon ville lägga till mig på facebook för jag ville höra hur hon haft det på kliniken. Hon lade aldrig till mig men skrev ett långt inlägg och berättade hur hon hade haft det.
 
Bland annat hade hon under ett tillfälle lyckats ta livet av sig genom att strypa sig. Personalen hittade henne sedan och återupplivade henne med HLR (hjärt och lugnräddning) men hon fick aldrig åka till sjukhuset för att kolla hjärnskader och skador inne i halsen. Läkaren sade till henne att det var ett under att hon överlevde då hon varit död ett bra tag. Själv tycker jag att det är fruktansvärt dåligt att inte köras till sjukhus. Istället tog puls och blodtryck var 30:de minut. 
Sedan vid några andra tillfällen skar hon av senor men blev varken opererad eller sydd, hon fick helt enkelt inte åka till sjukhus. Idag har hon bestående men efter detta. Historian kan göras lång men avslutar hennes fall där och går till mitt eget...
 
Som jag skrivit i ett annat inlägg föll jag ihop många gånger. Dem flesta gångerna när jag åt pulssänkande medisinor för jag hade extrem hög vilopuls och hjärtat var påverkat. En gång när jag inte ville ta den för att det kändes som jag inte fick luft sade sjuksköterskan och kallade med sitt finger "grabbar kom, hon vill inte ta sin medicin" så jag var illa tvungen. Sedan när jag kom hit berättade läkaren för mig att jag absolut inte fick ta medicinen då jag har astma och dessa tabletterna kan då påverka andningen.
En gång när jag föll ihop var mitt blodtryck så pass lågt att jag kunde svimma sittandes. Inget gjorde mer än att jag fick en blöja så jag slapp resa mig och gå på toa då jag inte kunde stå på bebeb ens och skadat ryggen när jag ramlade baklänges rätt ned på svanskotan och in i väggen..Idag är jag fri från såna mediciner och har inte problem med blodtrycket längre. Ibland (inte ofta) när jag får pulspåslag får jag pulssänkande, dock en annan sort som inte påverkat andningen. Och när jag får dessa trabletter är det täta blodtryckskontroller. Och för att få ta tabetten måste jag ha en vilopuls mellan 130-150 slag i minuten..
 
När jag kom hit till andra kliniken togs det prover och det visade sig att jag hade/har anemi. Mina hjärndepoer (stavning) låg på 0,9 och det skall ligga över 9. Alltså kunde/kan jag inte bygga upp nytt blod utan att äta medicin för det.
 
Visst är detta sjukt?