I ätstörningens mönster - av monster

((Ej skriven av mig))
 
 
Med en ledsagande vän, kommer hon och tar dig i handen.
Leder dig mot vägen du tror är lycka. 

När du lyssnar på henne tror du att det är du som har kontroll, att det är du bestämmer.
Hon drar ner dig, sakta men säkert, i en mörk avgrund. 
Som ett spöke. 

I en brunn trång med lik. 

Hon säger att hon vill hjälpa dig, att hon är din vän. Du lyssnar. 

Allt du vill ha är kontroll,
men innan det är försent kan du inte inse att det är just den du har förlorat. 

Smärtan. Det var den du ville undvika, eller hur? Det var den som skulle minskas. 
Hon sa att hon skulle ta bort den, men vet du vad? Hon ljög. 

Mörka spöken som beslagtar din hjärna och ditt medvetande,
samtidigt som du drunknar i spegeln av din misshandlade kropp. Det blir din verklighet. 

Ångest. 

Kalorier, laxermedel, te, tandborste i halsen, nudlar, fett, nyckelben,
spy, fika, ångest, gråt, bmi, våg, kolhydrater, gurka, tårar, panik, vikt. 

Hon är ingen vän. Hon är ett spöke som vill suga ur all glädje ur dig för att
sedan manipulera sönder din själ och krossa allt som hör ett liv till. 

Omvärlden suddas ut, den är inte lika viktig för dig längre. 

Trasig och besatt. 

Spöket släcker livslågor, drar med sina offer en efter en.
Svaga ljusblå antydningar till liv, som långsamt tynar bort. 

Snart är den hjälpande vännens falskhet ett faktum och ätstörningen är allt du har kvar.
 
 

Ätstörningen - Dess myter - Och alla kan drabbas

 En låt med text jag kan relatera mycket till.
Min ätstörning började tidigt men inte i samma fas som idag. 
Idag klassas jag som överviktig men är ändå tvungen att dricka näringsdryck X antal gånger
om dagen på grund av näringsbrister och att jag inte äter! Men är det någon som sätter sig ner och frågar mig.
- Hur kan VI hjälpa dig, vad vill DU ha för hjälp?
 
 Sen denna myten om att det är anorektiska personer som drucker näringsdryck stämmer inte.
Det gör mig riktigt upprörd. Du kan väga 200 kilo och ha näringsbrist och ändå behöva dricka
dessa drycker UTAN att gå upp i vikt.

En ätstörning blir lätt ett "spel" 
- Jag åt hos en kompis
-Jag åt ute idag
- Jag åt så mycket i skolan
 
Några exempel många tjejer/killar kan känna igen sig i.
I dagen samhälle är det mycket fokus på tjejer med ätstörning. MEN glöm aldrig bort killarna.
Även dem drabbas av den hemska sjukdomen men det mörkas ner. 
Om du går till tandläkaren och är tjej /Kvinna till exempel och lider av bulimi och tandläkaren ser 
att att du har frätskakor på tänderna blir frågan ofta "spyr du mycket" men om en kille med bulimi
går till tandläkaren blir det istället "dricker du mycket läsk och äter sött".
Något jag tycker är väldigt fel. Vi alla är människor i olika kön!. Vi alla har samma känslomässiga
reaktioner.
Men varför får då inte killarna/männen få hjälp så snabt som tjejerna/kvinnorna?
Detta är något jag vill lyfta fram. Och kommer gå vidare med detta!
 
 
Denna kan vara stötande!
 
 
 

Detta är 3 saker som utlöste min Komplexa-PTSD

HÄR!
Kan du läsa om skillnaden mellan Komplex-PTSD och endast PTSD!
http://kiwada.blogg.se/2017/october/skillnaden-mellan-komplex-ptsd-och-ptsd.html#comment
 

1. 
 
 
Mitt första trauma var när jag var väldigt liten.
Vi bodde i ett stort hus och det brann ned till grunden. Jag såg en massa ambulanser
och brandmän. Brandmännen räddade livet på mig. Jag minns att jag låg i ett rum
med ett blommit täcke utan påslakan. Det luktade bränt och jag var rädd.
Jag var helt säker på:
- Att nu dör jag!
Men jag överlevde trots alla ods. Och detta har satt djupa minnen i mig. Jag kan inte 
röra en brandman, gå förbi dem. Ser jag en gå på trottoaren så går jag över till andra sidan.
Kommer det en brandbil hamnar jag i en situation där jag ""stänger"" av! Min hjärna
blir så stressad att den inte kan fokusera! Låter konstigt, men om jag ser en brandman är jag 
säker på att jag kommer dö. Jag mår så dåligt då.
Och tänker även på andra barn dem skall rädda, Jag hade tur att jag överlevde men inte 
alla som har den turen. Jag har fått höra att jag är ett mirakel. Och visst tusan är jag det av allt
jag genomgått och jag sitter här idag, skriver dessa rader...
 

2. 
 
 
När jag var betydligt yngre än vad jag är nu blev jag våldtagen upprepade 
gånger. Jag vågade inte säga ett ord för jag levade under hot.
På grund av detta har det påverkat min relation till män idag.
Och jag har fobi mot skägg, låter det konstigt? Det är för mannen som våldtog
mig hade skägg och jag kände det i hela ansiktet.
Jag kan bli rädd när jag går på gatan och ser en man jag tycker ser otäck ut och har skägg.
Då minns jag igen, det jag vill låtsats att jag glömt bort.
Men långt inne i mig ligger smärtan kvar. Den finns där och kommer alltid att göra.
Jag får leva med detta hela mitt liv utan att jag får någon rättvisa. Vad göt han idag?
Vill jag ens tänka tanken?
Hela hans utseende sitter fast i mitt huvud. 
Hårfärg
Skägg
Kläder
Skärp
Tänker
Ja ALLT! 
Detta påverkar min vardag på ett sätt där jag inte kan hantera vissa situationer.
Jag kan inte titta på TV där det handlar om sexuella övergrepp.
Jag grips av panik!..
 

3.
 
När jag gick i skolan blev jag ständigt mobbad. För ALLT! Vad jag hade för kläder och hur jag såg ut.
Vi hade inte mycket pengar och det utnyttjade mobbarna.
Jag gick under sommarlovet mellan 3-4 upp i vikt och efter det fick jag höra "fläskberg" "fetto"
"valross" och mycket mer. Min ätstörning utvecklades för jag ville se bra ut. Vad det nu innebär för en 10
åring? Jag hade ätstörning men inte på hög nivå. Men givk ned en del.
Idag känner jag mig ful och äcklig. Att folk äcklas av mig på gatan, eller när jag går i stan.
Detta har ocks¨utvecklat en social fobi. Jag går aldrig ut ensam!
 När jag bodde i min förra lägenhet hade jag alltid med mig min mamma eller en kompis till affären.
Och väl där, ville jag ha chips? 
- Folk tittar på mig och undrar om ett sådant fetto verkligen skall äta sånt.
Så gick mina tankar!
Jag undvek gärna att betala själv utan stod med och packade varorna.
OM jag gick till affären för det var slut med mjölk till kaffet och ingen kunde följa med.
Då tog jag lättmjölk och köpte lite frukt och bubbelvatten för att inte bli uttitad.
Känna att någon kanske tänker
- Hon handlar nyttigt....
 
Idag lider jag av en grov ätstörning med inslag av bulimi.
Jag räknar kalorier, antal dl vatten jag dricker. Ja allt som går att räka.
Jag kan nästan hela ordboken om vad alla saker innehåller för kalorier.
Detta påverkar min medicinering då jag spyr och då åker även medicinen upp vilket inte är bra!
Just idag här och nu, står jag på näringsdryck. Det är svårt. 2 dl innehåller 300 kalorier och för mig
är det inte ok. Men jag skall bli fri ifrån detta. Jag skall bli frisk! Jag vill kämpa!!!!!
 
 
 
Resten kan vi ta vid ett annat tillfälle!