Återfall

""Det finns en grupp i vårt land som kan skjuta eller slå dig min vän,
utan att nått straff väntar sen..
När dem går förbi du skall vara trygg,
men när dem går förbli du får vakta din rygg.""
 
Så låter låten som konstant sjungs i korridorren just nu..
 
Inatt föll jag dit igen.. Lyckades i alla fall i 9 veckor att hålla mig ifrån det sjuka.. Tillbaka ett steg men nu fortsätter kampen.
Stämmningen på avdelningen är kass idag, från alla.. En skriker, en gråter och en står och stirrar in i väggen. Och jag, ja jag är neutral. Är för mycket nu.
 
 
.
 

Jag lyckades nästan

Jag fyllde mina lungor med vatten
och min ******** stod bredvid
utan att se

Jag klunkade mer 
och lite rann
ut genom näsan

Men innan jag visste ordet av det
hostade jag upp allt
och luften fyllde åter mina lungor


Ja, jag lyckades nästan
att dränka mig själv
i ett vanligt dricksglas

Vem ger dig rätten att skriva så?

Konsten att orka..
Det är verkligen en kamp att orka..
När benen viker sig och hjärtat slår så fort att det är omöjligt att räkna.
Idag har det inte varit någon bra mat--dag. Åt inget till lunch och till middag blev det några ärtor och lite sallad med gurka. Smärtan är kvar....
 
Sitter och kollar igen min gammla blogg dagligen för att radera månad efter månad.
Blir chockad över hur mycket skit jag fått ta i kommentarerna. Visst, jag kanske inte var snäll alla gånger.
Men vem har rätten att sitta och skriva att jag skall ta livet av mig? Eller hur fet jag är? Men värst av allt, skriva hur sjuk min mamma är? Ingen skall behöva få sånt. Vart ligger problemet? Jo jag flyttade ifrån Skåne. Mitt liv, mitt val. Okej? Får fortfarade höra detta ofta om min flytt. Jag gjorde mitt val, är det svårt att acceptera? Ta det då med någon som har alla förklaringar, jag har försökt men ingen verkar förstå.. Anyway..