Ni ropar

Jag kan inte låtsas som tankarna är borta längre..
Vad var det som gick fel?
Är det verkligheten jag lever i eller drömmer jag?
Jag börjar bli rädd nu.....
Känner ni och hör samma saker som mig?
Jag tror inte jag klarar mer nu,
Varför kan du inte se att det gör ont?
Jag har kommit till toppen av mitt liv,
Vad har jag kvar?
Om bara allting vore annorlunda, 
då skulle jag orka,
då skulle jag kämpa och vilja lyckas..
Men nu är det inte så.....
Ibland undrar jag...
Hur det är på andra sidan..
Ännu en gång har jag stupat, snälla låt detta förbli min sista...
Meddela mor och far att dom inte har någon dotter kvar,
att hon inte orka gråta längre...
Jag har allid viljat falla vackert som en ängel.
Ni ropar men jag kommer inte,
ni ropar högre men får inget svar,
Det är då ni förstår..........att jag inte längre finns kvar
 
-----------
 
En gamal text men tycker den känns passande...

En tanke

Hur kan vi vänta på en sällsynt fågel,
men vända bort blicken när vi möter en udda människa?
Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner,
men en kantstött människa till ingenting?
Varför behandlar vi ömtåliga glas med silkesvantar,
men låter sköra människor hamna på gatan?
 
Värt att tänka på...

Jag lyckades nästan

Jag fyllde mina lungor med vatten
och min ******** stod bredvid
utan att se

Jag klunkade mer 
och lite rann
ut genom näsan

Men innan jag visste ordet av det
hostade jag upp allt
och luften fyllde åter mina lungor


Ja, jag lyckades nästan
att dränka mig själv
i ett vanligt dricksglas