Ett år har passerat utan dig

 Leah 
 
 
Slulle lagt upp detta för 3 dagar sedan men jag har inte mått bra.
Varken psykiskt eller fysiskt.
 
För 3 dagar sedan var det min första kärlek och bästa väns 1 årsdag
där uppe i det blå. Tänk ett helt år. Känns som igår jag hade henne i famnen.
Hennes bortgång var så väntad men ändå inte. Jag låg inlagd när beskedet kom att hon
gett up. 
Vården svek henne men det går inte all denna skulden på dem.
 
Jag minns första gången jag mötte henne, så vacker och så svag. Vi satt där nära 
varandra i soffan på PIVA (psykiatriska intensivvårdsavdelningen) men satt där tysta.
Vi kände inte varandra då men vi var trygga.
Efter detta började vi umgås och pratade mycket.
Och efter två år blev vi ett par. Men gjorde skut nån månad innan jag hamnade på rättspsyk ....
 
 
Älskar dig  
 
 
 

Att lämna det enda man har - Att försöka bygga upp på nytt

En gång i tiden fanns det en tjej som hette Natalie..
Hon hade få vänner men dem var riktiga och fanns där alltid för henne.
Natalie hade det jobbigt i skolan men hennes vänner stöttade henne genom hela högstatiet.
Hennes barndom var trasslig men det hindrade aldrig hennes vänner för att finnas där.
Hon kunde komma springandes mitt i natten och krypa ned i sängen men en av sina
bästa vänner.
När hon var 17 år hamnade hon hos en fosterfamilj, läste upp sina betyg och började sedan på
omvårdnadsprogramet med inriktning på psykiati och hjälpmedel... Men sen bröt hon samman..
Och detta är jag !
 
När min sjukdom bröt ut förändrades jag mycket och svek mina få vänner.
Jag åkte direkt från psyk i Malmö till psyk i Norrklöping, utan att säga ett ord....
Jag försvann som luft.. Dem hade frågan, 
- Lever hon?
- Vart är hon?
- Jag är orolig
- Snälla hoppas hon ringer.....
 
Men jag hamnade i en psykos och blev som en annan människa.. Jag fungerade inte längre.
Jag hörde inte av mig till mina vänner för jag ville inte att dem skulle få höra en helt annan
människa.. Vilket jag ångrar. OM jag fick berätta för dem att jag var i en psykos, att jag inte
kunde prata i telefon skulle jag nog haft kvar mina vänner...
Idag har jag inte kontakt med någon av dem, vilket gör ont.. Fruktansvärt ont...
Nu när jag är tillbaka till att vara vanliga Natalie. Men utan dem...
 
Jag har vänner nu också, men inget kan ersätta dem gamla...
Jag har flera goda vänner i Östergötland som bryr sig om mig... Som hälsar på mig..
Men ingen tar platsen ifrån dessa 3 jag misste.....
 
Jag är samma Natalie, samma hjärta...Samma lungor....Samma sätt att tala och skratta..
Men bäst av allt, jag är en människa igen. Jag fungerar normalt.....
 
Men jag förlåter aldrig mig själv för att jag lämnade mina fina bakom mig..... 
 
 
 

Gratta mamma på farsdag - Känslor kring det

Idag är det en känslig dag för många. även mig.
Det är nämligen farsdag! Jag har ingen pappa att gratta och vet att massor 
av er inte heller har det. Men vet ni vad?
 
Jag lade upp en status på facebook där jag skrev: 
Idag vill jag hylla min mamma och alla andra mammor som får agera som både mamma och pappa... Grattis på farsdag mamma ......
 
Kan det bli bättre än så? Nej! 
Mamma blev mycket glad och svarade att hon älskade mig och tackade att jag grattade.
Är det farligt att inte ha någon pappa? Nej! 
Men ni, glöm INTE bort att pappa är inte kött och blod. En pappa är en människa
som visar kärlek,omsorg och uppfostran. Så även en ""ikke biologisk pappa"" är också en pappa.
Så länge dem visar er kärlek. 
 
Ta hand om er, visa kärlek till dem som förtjänar det!