Tvångstankarnas starka påverkan

Hundratolvtusen tvångstankar i minuten, äsch det gör väl inget?
Igårkväll brast det för mig, samlat allt inom mig allt för länge.
Tvången tar sån enorm energi, det är ett heltidsarbete. Från morgon till kväll. Allt ifrån hur många gånger jag går ut från rummet till hur många gånger jag måste sätta upp båda fötterna på stolen innan jag får äta.
Ibland blir jag så frustrerad att jag smäller mina knogar i huvudet. Misslyckas en gång? OK. Misslyckas fler gånger? = Katastrof. Hela tiden skall det kontrolleras med mängd vätska och antal köttbitar. Svårt att förklara men alla med OCD kan relatera kring detta. Detta med att inte få dricka på dagarna tar på krafterna. Får dricka kaffe och en kopp vatten till medicinerna men absolut inte annars. När klockan slår 21:00 får jag dricka, när den slår 22:00 får jag äta sånt som inte serveras.
Varma dagar är det hemskt med tvången kring drickat. På kvällen är jag så törstig att jag inte kan göra något.
 
Nu är det snart dax för att hålla kväll.
 
 
 
 
 
 
OCD, Rättspsyk | | Kommentera något här. |

Lilla Chris

Mitt namn är Chris, jag är 3 år
Mina ögon är svullna, jag kan inte se.
Jag måste vara dum, jag måste vara dålig.
Vad kunde annars göra min far så arg?

Jag önskar jag vore bättre,
jag önskar att jag inte vore så ful.
Då kanske min mor
fortfarande ville ha mig.

Jag kan inte göra något rätt,
jag kan inte alls prata.

Annars är jag inlåst,
hela dagen.
När jag vaknar är jag ensam,
huset är mörkt.
Mina föräldrar är inte hemma.

När min mor kommer hem
försöker jag vara snäll.
Då får jag kanske bara en
smäll i kväll.

Jag hörde precis en bil.
Min far är tillbaka från
Charlies Bar.

Jag hör honom svära.
Jag hör mitt namn.

Jag trycker mig mot väggen.
Jag försöker gömma mig från
hans onda ögon.

Jag är så rädd.
Jag börjar gråta.

Han hittar mig gråtande,
han kallar mig fula namn.
Han säger att det är mitt fel
att han plågas på jobbet.

Han slår mig
och skriker på mig.

Jag kan smita till slut,
och springer mot dörren.
Han har redan låst den,
och jag börjar stor gråta.

Han tar tag i mig och slänger
mig mot den hårda väggen.
Jag faller till golvet
med mina ben som nästan är brutna,
och min far fortsätter kalla mig fula namn.

Jag skriker 'Förlåt'
men det är försent.

Hans ansikte förvrids till
okänslighet.
Värken. Smärtan.
Igen och igen.

Åh snälla Gud, förlåt mig.
Snälla låt det ta slut.

När han äntligen slutar
och går mot dörren
ligger jag där känslolös.
Gråtande på golvet.

Jag heter Chris.
Jag är 3 år.
I natt mördade min far mig.
Känslor | | Kommentera något här. |

Varför just du?

Jag slutade aldrig att älska dig, jag bara slutade att visa det
 
Jag saknar dig dag som natt hela tiden och på sista dagarna drömmer jag bara om dig och våra rackartyg..
Du finns inte längre hos mig och du är enormt saknad  ♥
 
Du är min ängel och vi lovade att aldrig lämna varandra men det var just vad du gjorde. Du lämna mig så jag får stå ensam nu..
Jag var starkare förut....
 
Älskade bästa vän ♥
Vardagen | | Kommentera något här. |
Upp