Vem ger dig rätten att skriva så?

Konsten att orka..
Det är verkligen en kamp att orka..
När benen viker sig och hjärtat slår så fort att det är omöjligt att räkna.
Idag har det inte varit någon bra mat--dag. Åt inget till lunch och till middag blev det några ärtor och lite sallad med gurka. Smärtan är kvar....
 
Sitter och kollar igen min gammla blogg dagligen för att radera månad efter månad.
Blir chockad över hur mycket skit jag fått ta i kommentarerna. Visst, jag kanske inte var snäll alla gånger.
Men vem har rätten att sitta och skriva att jag skall ta livet av mig? Eller hur fet jag är? Men värst av allt, skriva hur sjuk min mamma är? Ingen skall behöva få sånt. Vart ligger problemet? Jo jag flyttade ifrån Skåne. Mitt liv, mitt val. Okej? Får fortfarade höra detta ofta om min flytt. Jag gjorde mitt val, är det svårt att acceptera? Ta det då med någon som har alla förklaringar, jag har försökt men ingen verkar förstå.. Anyway..
 
 
 

Akuten och lunginflammation

I tre dagar har jag haft fruktansvärt ont i magen och ryggen. Igår stod jag inte ut mer och läkare kontaktades.
Blev en bedömning att jag snabbt skulle in till sjukhuset. Väl där togs prover och kontroller, dem såg att jag hade ont. Inget visades på ultraljudet och sedan vidare till röntgen för att röntga magen. Inget visades där heller. Men då jag hade feber och förhöjd sänka så gav sig inte läkaren. Fick smärtstillande. Som ett sista försök skickades jag till lungröntken och där kom svaret. Jag har lunginflammation. Först var läkaren rädd för att jag fått en propp i lungan också, men som tur hade jag inte det. Trodde man hade hosta om man har lunginflammation men tydligen behöver man inte det. Idag har jag inte så jätte ont.
 
Igårkväll när vi kom tillbaka till kliniken var jag ganska trött efter smärtstillandet och lade mig nästan direkt.
Jag gick upp och tog en nattcigg och sen minns jag knappt inget mer. Men tydligen har personalen varit inne hos mig flera gånger inatt då jag spytt och hafr fruktansvärt!! lågt blodtryck. Var knappt vid medvetandet. Känns läskigt, vet inte varför. Men idag mår jag bättre. Fått stränga order om att jag måste vara uppe och gå, inte ligga i sängen för då läker inte lungorna.
Tänk så ont det kan göra!! Först när vi kom in till akuten så läkarkontakt nästan direkt och där var jätte snälla sjuksköterskor. Efter att smärtstillandet hade börjat verka så somna jag en stund. När jag vaknade igen så stod sjuksköterskan som tog emot mig där-. Log och sade ""jag har inte så ont längre"" hon svarade:
- Jag ser det, det är en helt annan flicka jag kollar på nu.
 
 
Nu hoppas jag att smärtan håller sig borta!!

Varför just du?

Jag slutade aldrig att älska dig, jag bara slutade att visa det
 
Jag saknar dig dag som natt hela tiden och på sista dagarna drömmer jag bara om dig och våra rackartyg..
Du finns inte längre hos mig och du är enormt saknad  ♥
 
Du är min ängel och vi lovade att aldrig lämna varandra men det var just vad du gjorde. Du lämna mig så jag får stå ensam nu..
Jag var starkare förut....
 
Älskade bästa vän ♥