Att lämna det enda man har - Att försöka bygga upp på nytt

En gång i tiden fanns det en tjej som hette Natalie..
Hon hade få vänner men dem var riktiga och fanns där alltid för henne.
Natalie hade det jobbigt i skolan men hennes vänner stöttade henne genom hela högstatiet.
Hennes barndom var trasslig men det hindrade aldrig hennes vänner för att finnas där.
Hon kunde komma springandes mitt i natten och krypa ned i sängen men en av sina
bästa vänner.
När hon var 17 år hamnade hon hos en fosterfamilj, läste upp sina betyg och började sedan på
omvårdnadsprogramet med inriktning på psykiati och hjälpmedel... Men sen bröt hon samman..
Och detta är jag !
 
När min sjukdom bröt ut förändrades jag mycket och svek mina få vänner.
Jag åkte direkt från psyk i Malmö till psyk i Norrklöping, utan att säga ett ord....
Jag försvann som luft.. Dem hade frågan, 
- Lever hon?
- Vart är hon?
- Jag är orolig
- Snälla hoppas hon ringer.....
 
Men jag hamnade i en psykos och blev som en annan människa.. Jag fungerade inte längre.
Jag hörde inte av mig till mina vänner för jag ville inte att dem skulle få höra en helt annan
människa.. Vilket jag ångrar. OM jag fick berätta för dem att jag var i en psykos, att jag inte
kunde prata i telefon skulle jag nog haft kvar mina vänner...
Idag har jag inte kontakt med någon av dem, vilket gör ont.. Fruktansvärt ont...
Nu när jag är tillbaka till att vara vanliga Natalie. Men utan dem...
 
Jag har vänner nu också, men inget kan ersätta dem gamla...
Jag har flera goda vänner i Östergötland som bryr sig om mig... Som hälsar på mig..
Men ingen tar platsen ifrån dessa 3 jag misste.....
 
Jag är samma Natalie, samma hjärta...Samma lungor....Samma sätt att tala och skratta..
Men bäst av allt, jag är en människa igen. Jag fungerar normalt.....
 
Men jag förlåter aldrig mig själv för att jag lämnade mina fina bakom mig..... 
 
 
 

Ångest hantering - Handarbete

Jag har en passion för handarbete, speciellt att virka.
Det är en rolig hobby, tidskrävande och brukar alltid få mig på andra tankar!
Jag virkar allt från kakor till sängöverkast till mössor. Hur många tusentalskronor jag lagt ned
på virkning vågar jag inte ens tänka på! Men om det ger mig lugn och ångesthantering så är 
det värt vart enda krona!!
Jag är själv lärd i min vikrkning. Började med enkla fastmaskor och sedan har jag kollat lite
på youtube och tittat på bilder. Jag tycker det är roligare att virka på fri hand istället för att följa mönster.
 
Men ibland blir det för mycket och jag måste ta en paus ett par dagar.
Ibland,ofta eller ja jämt när jag vaknar tar jag fram virknålen och sedan håller jag på hela dagarna.
Men tar pauser för att blogga och fixa med twitter.... 
Men jag har alltid många bollar i luften. Kan ha 2 olika virkningsprojekt på, när jag tröttnar på 
den ena så övergår jag till den andra....
 
Förr tog jag emot beställningar men då jag inte vet när orken sviker mig så vågar jag inte längre!
Där emot kan man önska sig något om jag har tid och ork.
Håller på med mössor just nu. Gjorde klart en på en dag och den skickas iväg på onsdag. 
Detta var till en bebiskille vintermössa men har sjukt mycket rosa så hoppas det kommer in önskningar på
mössor som är rosa. Gör allt från prematur till vuxenmössor. Och jag kan stolt berätta att jag lärt mig virka resår.
Perfekt!!
 
 

En bästa vän - En jag avgudar

Jag har en underbar vän vid namn Hanna *fått hennes tillåtelse att skriva hennes namn*.
Vi träffades på ett ställe som ingen bör må så dåligt att hamna på, psyk.
Jag såg henne från dag ett, hon satt där, blek,liten och allmänt svag.
Min första tanke var 
-  Denna tjejen vill jag bli vän med och lyfta upp henne, sagt som gjort.
Vi satt och kollade på tv och små pratade. Men hon var så blyg, då!
 
För jätte längesedan på min förra blogg skrev hon en kommentar. Men inte i sitt namn.
Dock skrev hon sin e-post adress och jag sökte efter den på facebook och denna underbara
Hanna kom upp. På sin profilbild hade hon en vacker häst. Vi delar samma intresse, hästar och djur.
Vi hade mer gemensamt än vi trodde. Vi började prata varje dag och kom allt närmare varandra 
och idag kan jag med handen på hjärtat säga att hon är en av mina bästa vänner och jag 
avgudar henne.
 
Hon har en häst, ett fullblod som hon brukar kalla Malle.
Tyvärr väger jag för mycket för hennes häst för att kunna *trötta ut honom* i
hoppning och galapp med mera.
Men en dag fick jag ett meddelande på facebook 
- Jag har en kompis som har en ardenner och den hästen kan du rida och trötta
ut i allt du vill... Jag trodde mitt hjärta skulle gå sönder.. Skulle jag få sitta upp igen?
Skulle jag få galoppera och göra det jag älskar mest i hela världen?? JA!
Tacksam för min underbara vän!
 
Vi har även en facebook grupp tillsammans och arbetar bra och aldrig hamnat i något tillstånd där vi
tjafsar.
 
Jag är så tacksam att jag träffade henne! Hon bryr sig om mig, på RIKTIGT vilket få av mina
"vänner" gör. Hon har gjort så jag kan göra det jag älskar mest igen!
Hur bra är det inte med en bästa vän? 
 
Jag kan ringa henne när som helst när jag mår dåligt och hon finns där JÄMT! Och hon får ringa 
mig och jag finns JÄMT!
Så med detta vill jag säga..... Ta hand om era vänner...
 
♥Hanna, tack för att du kom in i mitt liv....♥