Tvångstankarnas starka påverkan

Hundratolvtusen tvångstankar i minuten, äsch det gör väl inget?
Igårkväll brast det för mig, samlat allt inom mig allt för länge.
Tvången tar sån enorm energi, det är ett heltidsarbete. Från morgon till kväll. Allt ifrån hur många gånger jag går ut från rummet till hur många gånger jag måste sätta upp båda fötterna på stolen innan jag får äta.
Ibland blir jag så frustrerad att jag smäller mina knogar i huvudet. Misslyckas en gång? OK. Misslyckas fler gånger? = Katastrof. Hela tiden skall det kontrolleras med mängd vätska och antal köttbitar. Svårt att förklara men alla med OCD kan relatera kring detta. Detta med att inte få dricka på dagarna tar på krafterna. Får dricka kaffe och en kopp vatten till medicinerna men absolut inte annars. När klockan slår 21:00 får jag dricka, när den slår 22:00 får jag äta sånt som inte serveras.
Varma dagar är det hemskt med tvången kring drickat. På kvällen är jag så törstig att jag inte kan göra något.
 
Nu är det snart dax för att hålla kväll.
 
 
 
 
 
 

Trött - OCD

Idag har jag inte varit så mycket att ha. Varit låg och allmänt borta.
Detta med tvångstankar gör mig utmattad. Går inte en enda timme utan att ""tvungna"" handlingar dyker upp. 
När jag var iväg så fick jag höra positiva saker - man märker att du mår mycket bättre.
Visst är jag mycket mer glad och lättare att hantera. Men OCD är ett heltidsjobb som man aldrig får ledigt ifrån. 
Tvånstankar kan skapa ångest och obehandskänslor och det är något som alltid är där.
Nu har jag äntligen påbörjat behandling och det går framåt. Hoppas på att en dag kunna gå upp på morgonen, dricka mitt kaffe problemfritt.. Idag är morgonen den värsta tiden på dygnet..  Kan vika sönder min filt innan ""det är okej"".. Det är en feeling man strävar efter. En tanke ""nu är det okej""...