En bästa vän - En jag avgudar
Jag har en underbar vän vid namn Hanna *fått hennes tillåtelse att skriva hennes namn*.
Vi träffades på ett ställe som ingen bör må så dåligt att hamna på, psyk.
Jag såg henne från dag ett, hon satt där, blek,liten och allmänt svag.
Min första tanke var
- Denna tjejen vill jag bli vän med och lyfta upp henne, sagt som gjort.
Vi satt och kollade på tv och små pratade. Men hon var så blyg, då!
För jätte längesedan på min förra blogg skrev hon en kommentar. Men inte i sitt namn.
Dock skrev hon sin e-post adress och jag sökte efter den på facebook och denna underbara
Hanna kom upp. På sin profilbild hade hon en vacker häst. Vi delar samma intresse, hästar och djur.
Vi hade mer gemensamt än vi trodde. Vi började prata varje dag och kom allt närmare varandra
och idag kan jag med handen på hjärtat säga att hon är en av mina bästa vänner och jag
avgudar henne.
Hon har en häst, ett fullblod som hon brukar kalla Malle.
Tyvärr väger jag för mycket för hennes häst för att kunna *trötta ut honom* i
hoppning och galapp med mera.
Men en dag fick jag ett meddelande på facebook
- Jag har en kompis som har en ardenner och den hästen kan du rida och trötta
ut i allt du vill... Jag trodde mitt hjärta skulle gå sönder.. Skulle jag få sitta upp igen?
Skulle jag få galoppera och göra det jag älskar mest i hela världen?? JA!
Tacksam för min underbara vän!
Vi har även en facebook grupp tillsammans och arbetar bra och aldrig hamnat i något tillstånd där vi
tjafsar.
Jag är så tacksam att jag träffade henne! Hon bryr sig om mig, på RIKTIGT vilket få av mina
"vänner" gör. Hon har gjort så jag kan göra det jag älskar mest igen!
Hur bra är det inte med en bästa vän?
Jag kan ringa henne när som helst när jag mår dåligt och hon finns där JÄMT! Och hon får ringa
mig och jag finns JÄMT!
Så med detta vill jag säga..... Ta hand om era vänner...
♥Hanna, tack för att du kom in i mitt liv....♥
