Ett framsteg
Pratade med läkaren idag. Egentligen ville jag prata med honom redan igår men han hade inte tid.
i 4 dagar har jag inte mått så bra, mer tvång och deppighet men idag känns det bättre.
Att jag mådde sämre berode nog mycket på att jag var trött.. Är lite oreda här på avdelningen. Förstår inte vad folk får ut av att vara elaka och provocera. Sade det till dem som jobbade idag att jag tänker inte ens reagera på detta för jag vill inte sjunka till samma nivä och det fick jag beröm för.
Och som det inte vore nog så har jag även idag varit skadefri i tre hela veckor och nu kämpar jag på.
Jag har så mycket fint där ute som jag vill möta, mina syskon, vänner och leva för min egen skull.
Det skrämmer mig lite att jag nu inte lever för andra för så har det varit många år. Men som sagt, det går framåt nu.
Meningen, eller ja det pratades om att jag skulle flytta till en annan klinik för att bli bättre men nu känner jag att det kommer gå bra här och att det är här jag skall bli frisk. Vill inte byta klinik.
Längtar så himla mycket tills jag får åka hem till min nya lägenhet, har aldrig varit där men alla mina saker är flyttade sedan ett år tillbaka. Fått bilder på hur omgivningen och lägenheten ser ut och den är riktigt fin!
Tror jag fick bilderna redan när jag var inskriven på Säter.
Nu blir det att kolla på Det okända och sedan pyssla lite.